Swedish 1860-1920 Swedish painter, etcher and sculptor. He was brought up by his grandparents at Mora. As he displayed a precocious talent for drawing he was admitted to the preparatory class of the Kungliga Akademi for de Fria Konsterna, Stockholm, at the age of 15. Dissatisfied with the outdated teaching and discipline of the Academy and encouraged by his early success as a painter of watercolour portraits and genre scenes (e.g. Old Woman from Mora, 1879; Mora, Zornmus.) Zorn left the Academy in 1881 to try to establish an international career. He later resided mainly in London but also travelled extensively in Italy, France, Spain, Algeria and the Balkans and visited Constantinople. However, he continued to spend most of his summers in Sweden.  Related Paintings of Anders Zorn :. | Unknow work 40 | In Scotland (Mrs. Symons) | Unknow work 133 | Unknow work 81 | i hamburgs hamn |
Related Artists:
Maximilien Luce
Maximilien Luce (March 13, 1858 - February 6, 1941) was a French Neo-impressionist artist. A printmaker, painter, and anarchist, Luce is best known for his pointillist canvases. He grew up in the working class Montparnasse, and became a painter of landscapes and urban scenes which frequently emphasize the activities of people at work. He was a member of the Groupe de Lagny with Leo Gausson, Émile-Gustave Cavallo-Peduzzi and Lucien Pissarro.
Thomas Phillips
(18 October 1770 - 20 April 1845) was a leading English portrait and subject painter. He painted many of the great men of the day including scientists, artists, writers, poets and explorers. Phillips was born at Dudley then in Worcestershire. Having acquired the art of glass-painting in Birmingham under Francis Eginton,[1] he visited London in 1790 with an introduction to Benjamin West, who found him employment on the painted-glass windows of St George's Chapel at Windsor. In 1791, he became a student of the Royal Academy, and exhibited there, in 1792, a view of Windsor Castle, followed in the next two years by the "Death of Talbot, Earl of Shrewsbury, at the Battle of Castillon," "Ruth and Naomi," "Elijah restoring the Widow's Son," "Cupid disarmed by Euphrosyne," and other pictures. After 1796, he mainly confined himself to portrait-painting. However, the field was very crowded with the likes of John Hoppner, William Owen, Thomas Lawrence and Martin Archer Shee competing for business; consequently, from 1796 to 1800, his exhibited works were chiefly portraits of gentlemen and ladies, often nameless in the catalogue and of no great importance historically-speaking.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.